A journey is best measured in friends, rather than miles

karta2

Ungefär såg min resväg ut, för den som är nyfiken. Men utan bil dårå. Är ju inte utan att jag blir sugen på östra Europa med. Och jag kom nyss på att jag kan fortfarande åka på ungdomspriser nästa sommar med, hehe.

Men nu är det slut på äventyr för den här gången, och sommaren ska spenderas på en förskola på norra Öland. Men det är ju ett litet äventyr i sig.

What we had in common – our restlessness, our impassioned spirits, and a love for the open road.

Från ett regnigt Paris begav jag mig mot ett.. tja, ganska regnigt Madrid.
Eller, det kom några skurar, men annars klarade vi oss ganska bra. Hade inte kollat upp så mycket om Madrid innan, utan förlitade mig helt på min lokalguide. Hade inte behövt oroa mig det minsta, för jag blev väldigt väl omhändertagen. Han mötte mig vid tågstationen, eskorterade mig till lägenheten jag skulle få bo i, och visade mig allt som var värt att se i Madrid. Allt från historiska byggnader och museer till de bästa matställena och utsiktsplatser. Man blir ju lätt lite bekväm när man har en privat tolk med sig hela tiden, men dag två gav jag mig ut på egen hand och klarade det med, tänka sig. Självklart hann vi med lite fotbolls-EM också, och en pubrunda, innan resan led mot sitt slut, och det var dags att ta bussen till flygplatsen kl 05 på morgonen.

DSC_0430collage13DSC_0402DSC_0407collage12DSC_0396DSC_0385DSC_0379DSC_0373DSC_0382collage14
Not all those who wander are lost

We’ll always have Paris

Efter Tyskland tog jag tåget mot Paris. Checkade in på resans enda hotell, och gav mig ut på upptäcktsfärd i staden. Promenerade planlöst och bara njöt av att vara i Paris.

Dagen efter promenerade jag till Moulin Rouge, åt lunch med min vän Julie, såg Operan, gick in i Notre-dame, promenerade i den äldre delen av stan, som var så himla mysig. På kvällen mötte jag upp Julie och hennes kompisar och vi bänkade oss på en bar för att se sverigematchen och träna på franska fraser.

Nästa morgon var jag uppe tidigt för att slippa de värsta köerna till Eiffeltornet, men de visade sig vara stängt, och ingen visste varför, så fick nöja mig med att titta och fotografera. Istället begav jag mig mot triumfbågen, i ösregn, och promenerade på Champs-Élysées och åt macarons. Och gick och gick och gick och gick. När fötterna inte orkade mer tog jag tunnelbanan hem till Julie och avslutade Paris-vistelsen med baguette och camembert 🙂

collage11DSC_0370collage9DSC_0364collage10DSC_0343collage8DSC_0302

DSC_0321
Tydligen några fler svenskar som var i Paris just då.. 

She took the midnight train goin’ anywhere

13501681_10207862282169195_7854176578818675289_ncollage4DSC_0189collage5collage6DSC_0181

collage7
Enligt sägnen så måste man gifta sig med någon från staden om man trampar i bäcken
karta
Bytte tåg i Hamburg, sen åkte jag ner hit
13466103_10207877425907779_1245913659953351331_n
På hennes vägg fanns ett vykort med ett par Öländska grisar som jag kände igen 🙂 

Efter en kort visit i Danmark tog jag den dagslånga resan ner till sydvästra Tyskland. Närmare bestämt Freiburg, och min vän Jule. Hon tog mig till kyrktorn, körövning och marknader, visade mig en bondgård och The black forest (väldigt mycket av skogen, då vi gick vilse). Vi åt schwarzwaldtårta, pretzel  och hon lärde mig hur man lagar traditionell spätzle. Är så tacksam över vänner som henne. Vi har inte setts på fem år, men när vi ses är det som att det inte har gått nån tid alls.

Hann ju se en hel del av den tyska landsbygden, och jag är kär. Så himla fint!  😍

The reunion-tour

Ända sedan mina au-pairs-in-crime lämnade England för fem år sedan, så har jag sagt att jag ska hälsa på dem. Som man alltid gör. Men nu, nu var det perfekt tajming i mitt liv. Även bra att jag väntade lite extra, för då hann jag skaffa en ny vän i Madrid som jag kunde hälsa på. Köpte ett interral kort för ett par tusenlappar, som gjorde att jag fick göra fem resor med tåg under femton dagar, vart jag ville i Europa. Min plan var Danmark, Tyskland, Frankrike och Spanien.

Jag började hos min danske vän Mie, som även hon blev kvar i UK när au-pair tiden var över. Jag var på hennes bröllop i England för två år sedan, och nu har hon flyttat hem till Danmark med sin man och bebis i magen 🙂

I en liten by, en timme söder om Kolding, bor de i ett litet gulligt hus, där jag fick flytta in i den blivande barnkammaren. Vi strosade omkring på stan, uppdaterade om allt som hänt och jag och hennes man tränade på danska.

collage1DSC_0128DSC_0131collage2DSC_0162collage3

en sak vet jag
jag vaknade imorse av ett dån
Köpenhamn stod och bankade på dörren
och vilsenheten skrämmer inte längre

-L.Winnerbäck

World Class Oskarshamn

Nästan ett år – två terminer, blev jag kvar i Oskarshamn. Innan rastlösheten blev för stor. Dagarna har jag fördrivit med att va receptionsansvarig, personlig tränare, medlemsrådgivare, massör, instruktör, ansvarig för barnpassare och medlemstränare. Det har varit skratt, gråt och kaos på vägen från Din energi till att bli World Class. Men tack vare världens bästa kollegor, så tog vi oss igenom helskinnade. Inte nog med det, så blev vi utsedda till Årets gym av CMS Sweden! Saknar er massor ❤13063111_10153750546523285_5746142432805098563_o-DSC_0051DSC_0124collage1DSC_0121DSC_0068DSC_0120collage2DSC_0083collage3DSC_0123DSC_0117

du kände mig när
åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt