Wellington Anniversary

dsc_0274svdsc_0275svdsc_0285svdsc_0292svMåndagar är ju för det mesta min utflyktsdag, men idag vaknade jag upp till ösregn, så fick nöja mig med att ta mina nya vandringskängor (yaay!) till gymmet. Men medan vi roade oss med marklyft och tabata rodd, så slutade det regna, så efter crossfit åkte jag och Kit till en strand i en annan del av Wellington jag aldrig varit i förut, och hann njuta av solen ett ar timmar, innan det började regna igen.

Senare på eftermiddagen trotsade vi regnet och jag tog sällskap med en kollega och hennes kompisar vid hamnen, och vi njöt av öl och livemusik vid firandet av Wellington Anniversary. Vi pratade om mammor som reser till andra sidan jorden för att hälsa på sina döttrar, om hur trötta vi är på restaurangbranschen, vart som är bästa stället att köpa en sovsäck och andra viktiga frågor i livet.

Nu är det bara en vecka kvar tills jag lämnar Wellington. Som vanligt blandade känslor när man lämnar en plats och människor man spenderat mycket tid med, men samtidigt ser fram emot nya äventyr som väntar. Nu är det också bestämt att jag ska på roadtrip med fyra killar från hostelet, runt sydön, efter att mitt ölandsbesök åkt hem. Väldigt pepp på detta! 😀
Kram så länge!

 

 

Annonser

En bättre måndag

dsc_0261dsc_0269collagedsc_0279dsc_0291dsc_0262dsc_0277dsc_0266dsc_0294

Enligt tradition var jag såklart ute och promenerade i måndags. Jag och min Crossfit-partner-in-crime, tog bilen norrut längs med västkusten, halvvägs upp till Paraparaumu. Där promenerade vi omkring och njöt av solen och vacker utsikt, tills vi insåg att vi skulle be sena till kvällens crossfit-pass (skönt med nån med samma prioriteringar) Denna bleka skandinav lyckades såklart bränna sig, trots solskyddsfaktor 50..
Allt detta känns nu väldigt långt borta, när vi kämpar oss fram genom ösregn och stormvarningar.. Bara två måndagar kvar nu!

 

 

Nobody puts baby in a corner

dirtydancing

Jag och Lea med varsin ”I carried a watermelon-punch” på utomhusbio med Dirty dancing 

 

Hej på er!

Nu börjar min tid i Wellington lida mot sitt slut. Jag har sagt upp mig på jobbet, och ska bara vara kvar ett par veckor till, för sen kommer min mami och hennes plus one hit! 😀
I och med det så håller jag också på att försöka hitta nån som kan hyra mitt rum efter mig. Funderar på min packning och om jag ska köpa ett par vandrarkängor, googlar resmål och försöker bestämma mig för vad jag ska göra när mitt Ölandsbesök åkt hem. Detta varvas som vanligt med avskedsmiddagar, kaffe, crossfit, latinparties och häng på stranden. Ska försöka hinna med lite mer uppdateringar på bloggen också.

Ha det bra så länge! Kram

2016

Varje år i slutet av december, är det alltid någon som konstaterar att ”det här va ett riktigt skitår”, och allt man vill är att gå vidare, och hoppas på att nästa år kommer att bli bättre. Men i år tror jag vi alla kan hålla med om att det stämmer. Både i min egna lilla bubbla och i världen. Med terrorism, Brexit, Trump och jordbävningar kan man ju inte göra annat än att längta efter ett nytt år. För egen del så vände det i alla fall halvvägs. Efter att ha gått igenom den värsta våren nånsin, så ljusnade framtiden i takt med sommarkvällarna. Och för att leverera ännu en klyscha, så slutade vi på topp. Nya Zeeland är så himla bra för mig just nu. Förlåt till er som älskar mig och oroar er och vill ha mig nära, men ni kommer få hem en mycket lyckligare Elin. Pinkypromise!

Men självklart har det hänt mycket fint det här året också. Vi tittar!

 

Det här året började jag med att vara ledare för Crossfit kids. Utan erfarenhet av att leda barngrupper på det här viset, eller vara instruktör inom crossfit, så är det bland det läskigaste jag gjort. Hade mycket ångest över detta, men det var så himla roligt!

Jag jobbade heltid med dessa fina människor på World Class Oskarshamn. Även här gjorde jag mycket jag aldrig gjort förut, när jag jobbade som receptionsansvarig, PT, gruppträningsinstruktör, barnpassaransvarig m.m.

Sen blev det tyst på bloggen ganska länge, då all energi åt gick till kaoset som rådde i hjärta och själ. Men så kom sommaren!

13718760_10208111481679027_186992609576079404_n
Jag åkte till Göteborg för att uppleva Håkan-febern som rådde.Den mannen alltså ❤

Sen tog jag tåget ner genom Europa och hälsade på de som förgyllde mina England-år. Och på bakgator i Paris och på takterrasser i Madrid väcktes reslusten till liv igen.

collage2

Jag kom hem till min ö igen, och sommarnätterna fördrevs med dans dans dans.

Jag åkte till Stockholm för en helg i kärlekens tecken med Pride och återförening med mina finaste från Orsa, bara för att komma hem till mer Pride och min f.d. Orsabo som nu finns på hemmaplan.

Hela sommaren velade jag, men sen bestämde jag mig för att nu gör jag det. Och så bokade jag en enkel biljett till Nya Zeeland. Om det var rastlöshet, tidsfördriv eller ett försök att fly ifrån allt, vet jag fortfarande inte. Men bra blev det. Första stopp – London.

Sen kom jag hit. Ensam och skiträdd. Grinade mest hela tiden, första veckan. Men sen träffade jag alla dessa underbara människor, och har nu the time of my life. Kan bara hoppas att 2017 fortsätter lika bra.

New Years eve

dsc_0217dsc_0256dsc_0246dsc_0227dsc_0234dsc_0237dsc_0247

Gott nytt år på er!
Hoppas ni hade en fin sista kväll på året. Här började nyårshälsningarna trilla in vid lunchtid dagen efter, och då kunde jag berätta allt om hur 2017 varit hittills. Tidsskillnaden är en sån märklig grej?

Det här är antagligen min minst glamorösa nyår nånsin, med billigaste bubblet och maten serverades direkt ur stekpannan. Men kan ha varit den bästa nyår ändå. Med absolut noll förväntningar, men bästa gänget. Vi hade ett stort knytis som vi dukade upp till en stor buffé med allt från spansk paella och tysk spätzle till italiensk tiramisu och svenska icke-köttbullar. Är väl inte direkt känd för att imponera i köket, men alla älskade mina vegetariska ”köttbullar” och pratar fortfarande om dem :’)

Vi gick vidare till en hemmafest med en dansstång i vardagsrummet och regnbågsfärgade vinglas, innan vi såg på fyrverkerierna vid hamnen och spanjorerna stoppade munnen full med vindruvor (och de tycker att svenskar har konstiga traditioner?) Sedan ramlade vi vidare i natten och jag hann sova ett par timmar innan det var dags att promenera tillbaka in till stan och spendera nyårsdagen på jobbet. Och med hjälp av mycket koffein så tog vi oss igenom årets första dag.

 

Happy new year! Hope you had a great night. I had the least glamorous, but propbly the best new years eve, so far. Everyone cooked something for our dinner, and everyone loved the swedish not-meatballs. The night continued with rainbow wineglasses, poledancing, fireworks and raveparties. I managed to get a couple of hours of sleep, before I had to work. But we managed to survive the first day of the year, thaks to coffee.