2016

Varje år i slutet av december, är det alltid någon som konstaterar att ”det här va ett riktigt skitår”, och allt man vill är att gå vidare, och hoppas på att nästa år kommer att bli bättre. Men i år tror jag vi alla kan hålla med om att det stämmer. Både i min egna lilla bubbla och i världen. Med terrorism, Brexit, Trump och jordbävningar kan man ju inte göra annat än att längta efter ett nytt år. För egen del så vände det i alla fall halvvägs. Efter att ha gått igenom den värsta våren nånsin, så ljusnade framtiden i takt med sommarkvällarna. Och för att leverera ännu en klyscha, så slutade vi på topp. Nya Zeeland är så himla bra för mig just nu. Förlåt till er som älskar mig och oroar er och vill ha mig nära, men ni kommer få hem en mycket lyckligare Elin. Pinkypromise!

Men självklart har det hänt mycket fint det här året också. Vi tittar!

 

Det här året började jag med att vara ledare för Crossfit kids. Utan erfarenhet av att leda barngrupper på det här viset, eller vara instruktör inom crossfit, så är det bland det läskigaste jag gjort. Hade mycket ångest över detta, men det var så himla roligt!

Jag jobbade heltid med dessa fina människor på World Class Oskarshamn. Även här gjorde jag mycket jag aldrig gjort förut, när jag jobbade som receptionsansvarig, PT, gruppträningsinstruktör, barnpassaransvarig m.m.

Sen blev det tyst på bloggen ganska länge, då all energi åt gick till kaoset som rådde i hjärta och själ. Men så kom sommaren!

13718760_10208111481679027_186992609576079404_n
Jag åkte till Göteborg för att uppleva Håkan-febern som rådde.Den mannen alltså ❤

Sen tog jag tåget ner genom Europa och hälsade på de som förgyllde mina England-år. Och på bakgator i Paris och på takterrasser i Madrid väcktes reslusten till liv igen.

collage2

Jag kom hem till min ö igen, och sommarnätterna fördrevs med dans dans dans.

Jag åkte till Stockholm för en helg i kärlekens tecken med Pride och återförening med mina finaste från Orsa, bara för att komma hem till mer Pride och min f.d. Orsabo som nu finns på hemmaplan.

Hela sommaren velade jag, men sen bestämde jag mig för att nu gör jag det. Och så bokade jag en enkel biljett till Nya Zeeland. Om det var rastlöshet, tidsfördriv eller ett försök att fly ifrån allt, vet jag fortfarande inte. Men bra blev det. Första stopp – London.

Sen kom jag hit. Ensam och skiträdd. Grinade mest hela tiden, första veckan. Men sen träffade jag alla dessa underbara människor, och har nu the time of my life. Kan bara hoppas att 2017 fortsätter lika bra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s