Första dagarna i Queenstown

Tänkte att vi skulle titta lite på hur min roadtrip på sydön sett ut genom systemkameran. Så kommande dagar fortsätter med flashbacks. (Mitt liv just nu är inte så himla spännande. Består ungefär exakt av strandhäng, crossfit och indisk mat. Men jag klagar inte.)
-DSC_0071-DSC_0072
Efter att de vuxna åkt hem till Vickleby, så hämtade jag andan i Wellington ett par dagar. Tvättade, tränade crossfit och njöt av att ha fast mark under fötterna. Men det varade inte så länge, för snart befann jag mig i Queenstown. Jag hade en halvdag att döda innan killarna kom, och eftersom turistbyrån inte hade så mycket mer än extremsporter att erbjuda, så gjorde jag det jag gör bäst; letade upp en box och joinade ett crossfitpass.
-DSC_0075-DSC_0084-DSC_0093
Till slut rullade även grabbarna grus in i Queenstown, och jag blev informerad om reglerna i alla ständigt pågående games, och vad de varit med om sen vi skiljdes åt. Vi kom i ordning i vårat tält (som vi hittade i lådan med kläder folk inte längre vill ha, på hostelet. Win!) och spenderade kvällen med att titta på solnedgången och några avsnitt Entourage.
Följande dagar spenderade vi alldeles för mycket pengar på lokal öl och att kasta oss ut för diverse höga höjder, så snart kände vi att det var dags att dra vidare.


The following posts are going to be flashbacks from the last weeks, since my life isn’t too exciting at tthe moment (beach, crossfit and indian food. But I ain’t complainin’) Let’s have a look at my roadtrip on the south island through my camera!
The grownups left New Zealand, and I enjoyed a couple of days in Wellington before i went to Queenstown to meet up with the guys. I quickly learned the rules of all their never ending games, got the latest gossip and found myself a nice spot in the tent. The following days we spend way too much money on craft beer and jumping out of airplanes, so we soon decided to move on.

Sista dagarna

-DSC_0004-DSC_0026collage1-DSC_0008-DSC_0029
Vi fortsatte resan norrut, och stannade överallt där det var vackert. Vilket är ju ungefär prick hela tiden i det här landet.
-DSC_0033-DSC_0043-DSC_0048
Vi kom fram till Picton, som egentligen är en väldigt mysig liten stad, som man nog spenderar för lite tid i. Vi hann i alla fall njuta lite av strandliv och solsken innan vi tog färjan över till Wellington igen.
collage2-DSC_0061
I Wellington besteg vi Mt Victoria, fikade på mitt gamla jobb, gick på marknad, shottade innan middagen och strosade lite på stan innan det var dags att sätta dem på flygbussen och vinka Hejdå. Tack för att ni tittade förbi! ❤

We continued to travel up north, and stopped everytime we passed a nice view, which is pretty much all the time in this country. Then we enjoyed Picton for a few hours before we took the ferry to Wellington. We climbed Mt Victoria, had a coffee at the café where I used to work, went to the sunday market, had shots before dinner and walked around town before we said Goodbye, and they went to the airport. Thanks for stopping by!

Höglund Art Glass och Nya Zeelands mittpunkt

-DSC_0971collage11-DSC_0972-DSC_0979-DSC_0973-DSC_0982
När vi tagit oss upp till Nelson, så passade vi på att hälsa på en gammal barndomskompis (inte min då..) som öppnat glasbruk på Nya Zeeland. Vi tittade på vackert glas, pratade om vad som hänt de senaste decennierna och lovade att ses till sommaren.
-DSC_0991
”Kan du ta ett kort på mig och min mamma?”  Standardfrasen.
collage12-DSC_0998
Sen knallade vi upp på en kulle för att beskåda utsikten från Nya Zeelands mittpunkt. Och börjar redan närma oss resans slut.

Pancake rocks, blowholes and Abel Tasman

-DSC_0883-DSC_0887-DSC_0892
På sydöns västkust finns The pancake rocks, alltså stenar som av havet formats till jättelika pannkakstårtor. Fråga mig inte hur. Där fanns också så kallade blowholes. Naturens egna fontäner, typ? Fråga närmsta geolog för bättre förklaring. Det stannade vi såklart och tittade på.
-DSC_0936-DSC_0960-DSC_0965collage10-DSC_0966
Vi åkte vidare längs med kusten upp till Abel Tasman national park. Fick skräckhistorier från mina kompisar som gått hela på tre dagar, men maten tog slut och de var tvungna att tjuvcampa pga inga platser kvar osv. Men vi nöjde oss med att promenera till första stranden och tillbaka, en mil totalt. Trodde vi kom fram till Medelhavet. Så drömmigt.

Mot sydön

-IMG_4778
Efter Rotorua åkte vi söderut, via The forgotten highway. En gammal väg som slingrade sig genom fantastiska landskap, som vi njöt av så mycket vi kunde medan vi kämpade mot åksjukan. Nyzeeländska vägar är inte att leka med.
-IMG_4791
Efter x antal mil på grusväg kommer vi fram till Whangamomona. En liten by som blev en egen republik 1989. På hotellet kan man införskaffa sig ett lokalt pass om man skulle känna för det. Vi kände mest för mat, lokal öl och en säng. Och det hade i turen att få, tack vare att en stor grupp som bokat, aldrig dök upp. Och enligt kvittot betalades kalaset av ”The german daughter”. Väldigt oklart. Anywayyys, ett väldigt mysigt och framförallt unikt hotell. Rekommenderas om ni har vägarna förbi…
-DSC_0777-DSC_0782-DSC_0789

Vi drog vidare för att promenera i Egmont national park och se gulliga ut framför Mt. Taranaki.-DSC_0793-DSC_0797
Vi stannade vid kusten och tittade på havet och gick barfota i den svarta sanden.
-DSC_0818
Jag överlevde resan till Wellington trots åksjuka och magsjuka och firade med isglass och en brödbulle.
-DSC_0820-DSC_0829-DSC_0849
Vi flög till Christchurch, men drog snabbt som attan där ifrån, för att istället njuta av Arthur’s pass. Som såklart bjöd på ännu mer fantastiska landskap. Lite av Nya Zeelands grej. Intressant det här med att Maorierna har gått där i alla tider (typ), så kommer det dit en man från Europa och knallar igenom, och tycker det känns helt rimligt att vägen uppkallas efter honom?
-DSC_0864-DSC_0869
Vi kommer fram till Greymouth, och det är dags för nästa person att spendera natten på badrumsgolvet. Som tur är, så är Greymouth inte så mycket att hänga i granen, så han missar inte så mycket. Himlen som färgades rosaorangeröd var väl ungefär det enda som var värt att fotograferas.

Tillbaka i Welly

-DSC_0721-DSC_0730-DSC_0736-DSC_0742-DSC_0749-DSC_0765

Nu har jag slagit mig ner i Wellington för en stund, i väntan på ännu ett besök från Sverige. Känns som jag har lättare att få folk att hälsa på i Nya Zeeland än i England? I alla fall, så har sommaren kommit till Wellington, och det var ju på tiden. Fördriver dagarna med att hänga på stranden, träna crossfit och äta ikapp föregåendes veckors brist på vitaminer. Så mig går det ingen större nöd på. Tänkte också hinna redigera lite bilder, nu när jag har min laptop igen. Så vi går tillbaka lite i tiden och kollar på när mamma och Kenth fortfarande var här.
Kram på er!

Roadtrippin’


Så är vi tillbaka i Wellington igen, efter tre veckor tillsammans på vägarna. Vi var 6st som planerade roadtripen tillsammans, och vi tre var de som höll ut till slutet. Från början visste vi inte mycket mer om varandra än att vi hade samma humor och musiksmak, och vad mer behöver man för att spendera otaliga timmar i en bil tillsammans? 

Andries hade koll på alla de bra vandringslederna i de vackraste nationalparkerna, alltid med Lonely planet i högsta hugg, och Valle visste vart man kunde ta de bästa bilderna och hade stenkoll på alla sol ned- och uppgångar. Bästa kombinationen. Det enda som skar sig var kanske synen på mat (bukfylla vs. näring) men vi (jag) kompromissade, så det har varit en himla massa nudlar och rostbröd men ibland har jag lyckats lura i dem lite grönsaker. 

Vi har inte rakat oss på över en månad då vi tävlade om vem som kunde låta bli längst (två av killarna gav upp ganska snabbt), använt samma t-shirt i tre dygn, ibland unnat oss en dusch, ibland även med varmvatten. Vi har filat på tekniken i att svepa öl, gjort otaliga armhävningar då man bestraffas med 10st varje gång man säger ordet ”mine” och armarna är fulla med blåmärken på grund av en tuff variant av leken ”gul bil”. Vi har trängts med liftare, kört vilse, rivit upp bett från sandflugor som aldrig slutar klia, spenderat allt för mycket pengar på att kasta oss ut från höga höjder, kämpat oss upp för otagliga berg och suttit i mörkret och försökt värma soppa över en trött gaslåga. 

Men jag har älskat varje sekund och det kommer bli tomt utan dessa killar vid min sida dygnet runt.