Restless Souls

Efter mycket om och men, blev jag tillslut insläppt i Kanada. Det visade sig att min inställning att jag flyger hem när jag tröttnat/pengarna tar slut, inte var en attityd som uppskattades vid immigrationskontrollen på flygplatsen. Tvärtom, så blev jag förd till ett enskilt rum och fick många arga frågor om varför jag inte bokat en flygbiljett hem, och hur de ska kunna veta att jag inte stannar för gott. Men med tillräckligt mycket intyg från universitet, internetbank, hotellbokningar osv (tack smartphones), så köpte de tillslut att jag har råd att vara här, och måste vara tillbaka i Sverige nästa termin.

Har nu checkat in på Höstel Toronto (antar att namnet ”Hostel Toronto” var taget?) och vänjer mig sakta vid att dela sovrum med främlingar, och att laga mat utan spis. Mina första dagar i Toronto har jag främst ägnat åt att utforska olika bibliotek. Har försökt komma ikapp med lite plugg, för att kunna ägna kommande veckor mer till turistande och vandrande.

Vi hörs snart!

Efter några dagar i Ericeira tog vi oss tillbaka till Lissabon, eftersom det var därifrån vi båda skulle resa vidare. Klas har till och med sämre framförhållning än mig, så hans planer att åka på måndagen sprack, eftersom han inte hade bokat i tid. Men det betydde istället en extra dag med mig. Yay!

När vi kom fram till Lissabon ramlade vi rakt in i en medeltidsmarknad och en gratis musikfestival. Så vi spenderade eftermiddagen med mjöd, hembakade kakkor och portugisisk hiphop.

Dagen efter gav vi oss ut för lite turistande.

När båda ens bästa kompisar är *killar med gitarr*, spenderar man alltid en orimlig mängd tid i olika LP-butiker. Så även denna gång.

Vi strosade vidare och beundrade gatukonst och utsikter. 

Och gick och gick och gick. Närmare bestämt 30 000 steg.

Stannade för lite glassterapi.

Portugal visade sig ha en väldigt strak kultur av ljugarbänkar™. Vart man än gick var det bänkar med små farbröder som satt och tjôta. 
Vi gick förbi en plats där de gjort om dubbeldäckare och containrar till butiker och caféer, liknande den i Christchurch på Nya Zeeland.

Vi gick en bit utanför stan, till ett område som kallas Lx Factory. Där drack vi öl, och strosade runt bland unika små butiker och tittade på mer gatukonst.

Sen promenerade vi hemåt och beundrade Lissabons husfasader, innan vi spelade några partier vändtia *en sista gång*, för att morgonen efter flyga åt var sitt håll.

..Äter god mat..

..Pluggar (faktiskt mer framgångsrikt än förväntat)..

..Vilar ibland..

Vi gick förbi en gullig tant som stod och spanade på sin balkong, och en gullig polisstation.

Efter att ha ätit ännu en tapas-middag promenerade vi hem i skymningen, och första officiella dagen på denna termin var slut.

Lever studentliv 

När rastlösheten vaknar, så vaknar även denna blogg. Det vet ni vid det här laget.
Jag är nu inne på mitt tredje år på universitet, och jag har en nu en ”valfri” termin, och får alltså läsa vilka kurser jag vill. Jag har då valt att läsa mina kurser på distans, för att kunna resa samtidigt. Genidrag om ni frågar mig.

Så nu är lägenheten uthyrd, gymkortet uppsagt och ryggsäcken är fullpackad med kurslitteratur.

I fredags tog jag tåget till Stockholm för att hälsa på min snart 1-åringa kompis Nils och hans päron, och fixade lite sista-minuten-kurslitteratur. På söndagen mötte jag sedan min favoritklasskompis Klas på Arlanda, och vi började resan mot Portugal. Så de kommande månaderna kommer ni få följa med på mina försök med att kombinera heltidsstudier och backpackande i först Portugal, och sedan Kanada.

Kram så länge!

Efter Salzburg åkte jag tåg genom hela Tyskland, upp till Hamburg. Njuter allt jag kan, nu när det inte är så mycket kvar.

Denna rejäla hamnstad blir en stor kontrast mot pittoreska små bergsbyar, men har sin egna charm.

Och framförallt har den Martin! I alla fall just då. Min bästa reskompis från Argentina, som jag träffade i Nya Zeeland, höll på att resa igenom Europa, och vi lyckades tajma, så vi kunde träffas. Här är vi laddade för att se Argentina spela VM.

Jag hade väldigt lite planerat för Hamburg, eftersom jag mest stannat där för att inte göra hemresan allt för lång. Men Martin hade en del han vill se, så jag hänge på honom.

Bland annat gick vi genom The old Elbe tunnel, under floden.

Vilade fötterna och åt burgare.

Hälsade på The Beatles.
Och firade midsommar! I vanlig ordning blev det inte så mycket midsommarfirande för min del, eftersom jag har för vana att befinna mig på resande fot då. Men när vi satt på en bar med Absolut vodka på menyn, tänkte jag att jag i alla fall kunde bjuda Martin på en traditionell snaps. Tyvärr blev det inte helt enligt tradition, då vi istället fick ett helt drickglas med is och vodka.. Men men.

Efter ett par dagar i Hamburg kramades vi Hejdå (men sågs några veckor senare då han kom och hälsade på mig på Öland). Och det var dags för mig att åka hemåt. Tog tåget som tog båten, och så småningom rullar jag igenom de välkända Småländska skogarna. Och så var det över för den här gången. Längtar redan till nästa.

Vill tågluffa genom hela livet.

En plats som jag verkligen ville åka till var Hallstatt, i Österrike. Men det ville väldigt många andra med, så alla boende i min prisklass var fullbokade, så det fick bli en dagsutflykt från Salzburg.

Några fler som verkligen gillar Hallstatt är kineserna. Så pass att de gjort en kopia på staden i Kina.. Därav väldigt många kineser på båten som skulle ta oss dit. Närmare bestämt ALLA utom jag. Skojar inte.

Efter några minuters båtfärd kom vi fram till det här drömmiga.

Letade rätt på vandringsleden, istället för att ta bergbanan upp till ”Skywalk” (tips om man vill slippa trängas med turister ett tag!)
Den här utsikten kan man ju leva med.

Det ironiska i att jag åkt tåg till ett annat land, åkt till en liten bergsby man bara tar sig till med båt, promenerat i en timme upp för ett berg, bara för att sen sitta och lyssna på några killar från Sverige som sitter och pratar fotboll vid bordet bredvid (som om jag inte gör något annat hela dagarna i Umeå..)

Spenderade resten av eftermiddagen med att bada i sjön. Jag vet att jag säger att alla platser är så himla fina (vilket de är!), men detta var verkligen ett av mina favoritstopp på resan. Klarblå himmel, idylliska små hus och en sjö helt omgiven av berg. Får. Inte. Nog.

Vilade ögonen på det här på tåget hem, och somnade gott i min våningssäng på hostelet sen.