Lördag

Sängen knarrar högljutt, trots att jag försöker kravla mig ner från våningssängen så tyst jag kan, för att inte väcka de andra i rummet. Jag famlar i mörkret efter min påse med gymkläder, som jag förberett kvällen innan. Utanför öser regnet ner, men det är för sent för att jag ska hinna hämta något ombyte. Tänker att det ingår ändå löpning i dagens pass, så jag kommer bli blöt i vilket fall. Jag öppnar min spotify, och där spelas redan Sven-Ingvars. Jag räknar på tidsskillnaden och tänker att det nog snart är läggdags för de som använder mitt konto hemma i Sverige. Så jag byter till en spellista med gammal brittisk rock, skapad av en argentinare som jag aldrig sett så lycklig, som när just den musiken spelades, en kväll på en av Wellingtons små barer.

Framme på gymmet inser jag att det är många övningar jag inte kan göra, på grund av problem jag har med en axel. Men Brian, som vet att jag brukar komma på lördagar, har redan kvällen innan funderat ut vilka övningar jag kan göra istället. Efteråt skakar benen av ansträngning, och jag ser knappt något genom glasögonen, på grund av regnet.

I slitna fåtöljer sitter vi med stelfrusna tår och värmer händerna runt vår kaffekoppar och pratar om dagens pass. De frågar om jag har en partner för tävlingen om en månad, men jag vet att då kommer Wellington inte längre vara mitt hem.

Jag trängs med alla människor på gatan, som nu har vaknat tillsammans med solen. I slitna gympaskor går fötterna av sig själva, upp samma gata som de gått nästan varje dag de senaste åtta månaderna. Jag sätter mig i hostelets bruna skinnsoffa, som är tom utan argentinaren med sin laptop och svåra filmer. Jag bokar en biljett till andra sidan jorden. Ifrån staden som inte längre känns som hemma. Om en månad ses vi. 

Mera utsikter, burgare och museum

-DSC_0121-DSC_0123-DSC_0126
Vi hade kommit fram till Wellington, och började med att promenerade upp till Mt Victoria för att se staden från ovan.
-DSC_0129-DSC_0136
Sen tog jag med henne till mina favoritplatser i Wellington; mitt hostel och crossfit.
-DSC_0150
Vi bjöd Mati på öl och burgare hemma hos Kit. Fint att få ha mina favoriter på plats samtidigt ❤
-DSC_0154
-DSC_0167-DSC_0170
Vi gick på museum, njöt av solen i Oriental bay, drack drinkar på The library, bakade kanelbullar, lyssnade på livemusik i hamnen och såg på black mirror.

Sen vinkade jag av Ebba och Mati, som tog bilden upp till Auckland, och njöt av lugnet efter stormen. Vi ses snart i Sverige igen!

Att va först i världen med att se soluppgången

-DSC_0037-DSC_0073-DSC_0080-DSC_0043
-DSC_0059
I Gisborne är man först i världen med att soluppgången. Jag var mycket pepp på detta! Som ni er är Ebba minst lika exalterad 🙂
-DSC_0088
Efter att vi sett på soluppgången unnade vi oss både shopping, café-frukost och att se Gisborne från högre höjder.
-DSC_0095
Vi körde vidare mot Napier, och var något stressade över att bensinen skulle ta slut mitt ute i ingenstans, men det gick väl. Efter att vi tankat och Ebba inhandlat märkligt godis, så fortsatte vi till Hastings där vi spenderade natten.
Vi stannade längs med vägen för att beundra landskapet och korna som snällt köade för kvällens mjölkning.
-DSC_0104
Vi befann oss nu i nordöns vindistrikt, och blev tipsade om att Martinborough var bästa platsen att uppleva detta. Vi checkade in på ännu en ”Top 10 Holiday park” (vet inte hur många vi hann avverka på denna resa..) och fick sova i denna lilla gulliga stuga, som bokstavligt talat inte var mer än en dubbelsäng (och ett element som vi tyvärr inte upptäckte fören morgonen efter) Kvällen spenderades som sig bör, med vinprovning, och jag känner mig nu en aning mer sofistikerad.

-DSC_0111
Sen var vi framme vid vårt slutmål, Wellington.

Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd

 

East cape

-DSC_0984
Efter ett misslyckat försök till strandhäng, så tankade vi bilen full och körde mot East cape. Vi körde via kusten längs med detta landskap ❤
-DSC_0992-DSC_0002collage5
Lonely planet tog oss till ett litet café där de odlade macadamianötter, och vi fyllde på med glass, nötter och vacker utsikt.
-DSC_0009-DSC_0012-DSC_0022
Vår lilla racerbil 🙂
-DSC_0023
Vädret var väldigt ostadigt, så längs med vägen stannade vi inte mycket längre än för att ta kort på ändlösa gröna kullar.
-DSC_0032
Medan vi löste melodikrysset, så skyndade vi oss vidare för att hinna fram till Gisborne innan det blev för mörkt. Där åt vi thaimat och tittade på Titanic innan vi somnade tidigt för att orka upp till soluppgången nästa morgon.

Coromandel

-DSC_0923-DSC_0938-DSC_0942-DSC_0946
Överraskad av tidvattnet
-DSC_0949-DSC_0953
När stormen dragit söderut, så drog vi österut, längs med kusten till Coromandel. På grund av översvämningar kunde vi inte åka dit vi planerat (med planerat menar jag vad jag bestämmer mig för, medan Ebba kör, helt utifrån Lonely planet), men via omvägar tog vi oss till Whitianga där vi spenderade en natt för att kunna besöka deras största turistattraktioner Hot water beach och cathedral cove. Men det visade sig att även vägen till cathedral cove var avstängd pga översvämning och vid Hot water beach, där tanken är att man ska kunna gräva sig en egen liten varmvattenpool, hade moder jord slut på varmvatten när vi var där 😦 Men det var i alla fint fotoljus! -DSC_0958
Vi fortsatte österut, och stannade till vid en kiwi-odling utanför Aongatete, där mina vänner Martin, Nicolas och Sebastian jobbar. Vi bjöd på kanelbullar och de tog med oss till Tauranga för lunch och uppdateringar om livet. Sen körde vi vidare till Whakatane, där vi hittade ett väldigt billigt boende, och det visade sig vara för att den låg över stans populäraste pub.. Så som ni förstår hade vi inget annat val än att dansa och dricka öl tills de stängde 🙂 Dagen efter åt frukost och skrev vykort i solen, på deras drömmiga balkong, innan vi drog vidare.
-DSC_0964-DSC_0967-DSC_0975-DSC_0979
Eftersom vi vaknade till strålande sol så bestämde vi oss för stranden, men jag hann bara lagom ta ett dopp innan det började regna.. Så vi packade in oss i bilen igen, och körde vidare mot East cape.

Northland

-IMG_5171-IMG_5180
Efter några dagar i Auckland, lyckades vi hyra en bil (trots bristen på internationellt körkort) och körde norrut. Första stoppet var Whangarei, en mysig sommarstad som kändes väldigt liten, men såg enorm ut från utsiktsplatsen.-DSC_0880collage2
Där tittade vi också på vattenfall. Har nästan börjat tröttna lite på vattenfall vid det här laget (får man säga det högt?) Men det här var riktigt imponerande!
-DSC_0898
Vi körde vidare norrut längs med krokiga vägar medan vi lyssnade på dokumentärer och dansband. Vi spenderade en natt i Russel, som är en vanlig semesterort för kiwis. Tyvärr var det inget vidare strandväder, så vi blev inte kvar så länge, och det togs inte så mycket bilder.
-DSC_0892collage3-DSC_0886
Sen kom vi fram till Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets, där Tasmanhavet möter Stilla havet. Här växer också ett pohutukawa träd, som sägs vara över 800 år gammalt, och enligt maorilegender så är det här deras själar lämnar landet för att återvända till sitt förfäderland Hawaiki.
collage4
Vi körde söderut längs med västkusten, och stannade till i Waipoua skogen. Där tog vi kort på Nya Zeelands största kauriträd och ”De fyra systrarna”, allt enligt instruktion från en pratsam kvinna på vårt hostel.
-IMG_5188
Av samma kvinna blev vi också rekommenderade att stanna och fika på caféet ”Blah Blah Blah” i Dargaville. Så det gjorde vi förstås.
Efter detta var vi tillbaka i Auckland, där Ebba skämde bort mig med hotell ett par nätter för att vänta ut cyklonen som skulle dra in över Nya Zeeland.

Mera Sverigebesök

-IMG_5170
I början på April, när jag suttit och rullat tummarna i Wellington länge nog, tog jag nattbussen till Auckland.
collage
För där fanns Ebba! Som kommit till andra sidan jorden för att liva upp stämningen.
-DSC_0843-DSC_0848
Först spenderade vi en heldag med hennes släkt, som hon nyligen fått reda på att hon har här. De tog med oss till stranden, vattenfall och en väldigt intensiv släktmiddag.
-DSC_0864
Sen hörde Andries (aka min reseledare) av sig, och frågade om vi ville följa med till Waiheke island. Det ville vi såklart.
-DSC_0860-DSC_0862
Vi tog färjan över, hyrde en bil och åkte runt och tittade på allt det vackra. Vi åt lunch på ett bryggeri, provade vin och olivolja, doppade fötterna i havet och promenerade runt på gröna kullar.
Sen kramades vi Hejdå, då Andreis skulle vidare på nya äventyr och jag fick ärva hans Lonely Planet om Nya Zealand. Så glad över denna slitna guide!

In the beginning of April, I took the nightbus to Auckland, to meet up with Ebba, who came to visit me. We visited her family, walked to waterfalls and went to Waiheke island with Andries.