Balinesiskt kaffe, tempel och moppe

Mornarna på Ben’s homestay började alltid med balinesiskt kaffe (för mig då, Julia drack såklart grönt te, som den yogi hon är) Jag hade blivit ”varnad” för detta innan, och tja, skulle väl kanske inte rekommendera det till nån.. Efter några dagar upptäckte vi också att frukost ingick. Då bad man helt sonika om frukost, så fick man se vad det blev. Ibland blev det äggmacka, ibland frukt och toast.

Arjan (som jag flög till Bali med) hade nu mött upp sin vän hemifrån, och också tagit sig till Ubud. Så efter att de varit i Monkeyforest (vi kände att vi redan fått nog med apor) hämtade de oss på sina mopeder, så började en regnig dagsutflykt med diverse tempel.

Här fallerar jag lite som resebloggare då jag inte kan redogöra för vart vi faktiskt var. Det var mycket platser med namn jag inte kunde uttala (än mindre stava), så ni får helt enkel hålla till godo med bilder.

Killarna var chaufförer och kartläsare (om än lite bristfälliga på båda punkter) och vi betalade inträde. Och många inträden var det. Och utträde, och parkering, och avgift för sjalar att täcka axlar och knän med osv osv. Även om det inte var många kronor varje gång (men tusentals rupiah, då deras valuta är lite uppfuckad) så är de snabba på att ta betalt av turister. Men fair enough.

Obs på deras matchande outfits ↑

Arjan badade i heligt vatten för att bli ..renad? Få syndernas förlåtelse? Lite oklart hur ren han faktiskt blev..


Efter en heldag på moppe, svidade vi om, åt middag tillsammans och gav oss sedan ut i natten i sällskap av några britter. Ubuds nattliv är inget att skryta med, men vi hann med några barer och ett par omgångar i backpackernas andra nationalsport (efter beerpong), biljard. Innan vi joggade hem i ett balinesiskt skyfall, motade bort några gatuhundar och sen vred ur våra genomvåta kläder.

Annonser

Mt Batur

En ”morgon” blev vi upphämtade 2am, tillsammans med några andra, och skjutsades till andra sidan ön. Närmare bestämt till berget Batur. Vi fick en pannkaka till frukost, och promenerade sedan i ett par timmar, upp till toppen för att se soluppgången.

Väl där uppe satt vi och huttrade och åt banantoast, i väntan på att solen skulle gå upp.

Det var ganska molnigt, så det blev inte den mest färgsprakande soluppgång. Men ändå mysigt. (Ni som hängt med ett tag, känner till min erfarenhet inom Jakten på den perfekta soluppgången™. Den fortsätter helt enkelt)

Så började vi promenera ner igen. Hälsade på några apor på vägen.

Vi tappade bort på grupp då och då. Eller de tappade bort oss. Så vi stannade snällt och väntade.

Så småningom kom vi ner på platt mark igen, bland chiliodlingar och lekande barn. Vi åkte hem och sov ikapp några timmar, innan vi framåt eftermiddagen gick upp och åt vår tredje frukost.

Campuhan Ridge Walk

Vill minnas att det var vår andra dag i Ubud, som vi började med pannkaksfrukost och pratade om det här med att bli äldre och vad vi ska göra av våra föräldrar när de blir gamla.

Beundrade utsikten av vackra tempel under tiden.

Sen irrade vi omkring ett tag, innan vi hittade in på Campuhan Ridge Walk.

Julia tyckte det var så härligt att bara promenera omkring, så man slumpartat hittade platser som dessa. Jag nämnde inte hur många timmars research det tagit för mig att leta rätt på dessa ställen.

Vi promenerade runt bland risfält och små jordbruk, och åt sedan lunch bland näckrosorna.

Såhär gulliga och svettiga var vi sedan när vi promenerade tillbaka till vårat rum, och la oss för en eftermiddagslur under takfläkten.

Umeå

Hej!

Ville mest kika in och säga att jag nu befinner mig i Umeå. Imorgon börjar jag läsa på Idrottsvetenskapliga programmet – Strategiskt ledarskap och utveckling. Känns skitläskigt, men spännande. För mig är det ju lättare att dra till andra sidan jorden med en ryggsäck, än att föreställa mig att jag ska va på ett universitet i tre år. Men efter två dagar här uppe, så känner jag spontant att flytta till Norrland är ett av mina bättre beslut i livet. Vi får se hur jag känner efter två veckors inspark. Önska mig lycka till!

(Har fortfarande lite Bali-bilder kvar att visa, så det kommer snart)

Uluwatu

Arjan och jag skulle som sagt med samma flyg till Bali, och jag köpte finfrukost till oss för mina sista australienska dollar (Nej, vi drack inte öl till frukost. Bilden är från lunchen senare på dagen) Väl framme fick han lösa ut mig, då mitt kort inte fungerade, och jag skulle med en taxi åt ett annat håll. Vi vinkade Hejdå, och jag åkte till Uluwatu, för att möta upp min gymnasiebästis Julia, som jag inte sett på fem år.

De första dagarna blev det tydligen inte en enda bild? Vi var väl fullt upptagna med att ta igen de senaste fem åren. Vi badade, surfade (eller försökte), hängde med hennes nya vän Ben och var på reggaekonsert på stranden.

Sen skulle vi vidare till Ubud. På grund av ett liiiitet missförstånd, hamnade vi på andra sidan ön, då Julia råkat boka ett hotell där istället. Så under några timmar bodde vi med den här utsikten, innan vi lyckats krångla oss vidare.

Väl framme på rätt plats promenerade vi runt på gatorna, åt god mat, yogade (mest Julia då..) och somnade till ljudet av geckos.

Brisbane

Nu hade jag kommit fram till mitt sista stopp i Australien, Brisbane. Här hade jag hunnit bli ganska trött på backpackandet, speciellt nu i slutet då jag reste så snabbt, så varje dag skulle man lära känna nya människor för att ha någon att prata med. ”Hey, where are you from? Where have you been? Where are you going?” Orkade inte höra en enda reseberättelse till från Australiens östkust. Åt min middag i form av en trekantsmacka i sängen för att slippa folk.

Dagen efter var det någon vid frukosten som frågade om jag skulle med på den guidade stadsvandringen, så jag hängde på den söta lilla pensionären som guidade turister genom stan på sin fritid. Och spenderade sen hela eftermiddagen med att småprata om resmål och språk.

Efter stadsvandringen gick vi hem och bytte till torra kläder, och jag och ett par killar gick på konstutställning, då det var det enda vi var sugna på i regnovädret.

Sen var jag tydligen inte så trött på människor och kallprat längre, för på kvällen hängde jag på hostelets pubcrawl, och spenderade hela natten med att leka lekar och dansa. Och det är ju ändå det jag tycker är allra roligast.

Träffade ytterligare en fin nederländare, som jag tog med ut på tur. Denna vandringsled var väl inte riktigt vad jag hoppats på, men vi fick i alla fall se små babykängurus.
När vi kom tillbaka var det någon som frågade om vi ville med på jazzklubb, och det ville vi såklart. Så vi tog båten längs med floden, snackade till oss grupp/studentrabatt, ramlade in bland alla kostymer och champagneglas, och blev tillsagda för att vi pratade för mycket. Jag konstaterar att jag måste börja dansa swing, sen åker vi hem och sover ett par timmar, innan jag och nederländaren tar bussen 4am, då det visar sig att vi ska med samma flyg till Bali.

Surfers Paradise

Efter att ha spenderat några dagar i ganska små, sömniga samhällen, hade jag nu kommit fram till Australiens Miami. Där skyskraporna trängs längs med vattnet, och man hör ljudet av trafik och vägarbeten, istället för vågskvalp när man ligger på stranden.

Det var lågsäsong och inte heller här så bra väder, så gjorde inte så mycket mer än att promenera runt, shoppa lite och avnjuta en liten stunds sol på stranden. Helt perfekt med andra ord.