Restless Souls

Mitt näst sista stopp på Kanadaresan är huvudstaden, Ottawa. Hade ärligt talat inte hört så mycket om staden, eller blivit rekommenderad att åka dit. Men eftersom det ändå är huvudstaden och låg på vägen till Toronto, tyckte jag det var värt ett stopp.

Det är uppenbart lågsäsong här nu, och när hostelet anordnade en guidad tur runt staden, så var det bara jag som hade anmält mig. Men vi gick en kortare promenad i alla fall, och stannade b.la. för Beavertails (Visade sig tyvärr inte va bäversvans, utan friterat bröd, men nog så bra).

Dagen efter promenerade jag över floden, till andra sidan stan.

Spenderade i princip hela dagen på historiemuseet. Fanns ärligt talat inte så mycket annat att göra här, men nu kan jag ca allt som finns att veta om kanadensisk historia.

Gick hem i solnedgången.

Jag bodde på ett hostel som tidigare varit ett fängelse. Där kunde man boka rum som var gamla celler, och de hade varit tvungna att specialbeställa alla madrasser för vanliga 90cm, gick inte in. Jag tyckte det kändes lite väl tight, och nöjde mig med att sova i vanlig sovsal, där vakterna tidigare sovit. Men vi blev guidade runt byggnaden, och fick se vart de hängt fångar, och höra berättelser om hur kvinnor kunde bli satta i fängelse för att ha varit dåliga hemmafruar och då även varit tvungna att ta med sig barnen.
Efter några dagar i fängelset, hade jag sovit min sista natt i sovsal. Efter att ha delat rum med främlingar i 3 månader och väckts otaliga gånger varje natt, såg jag väldigt mycket fram emot att sova i ett eget rum. Därför tog jag tåget till Toronto, där jag skulle spendera några sista dagar med släktingar, innan det var dags för hemfärd.

Från Quebec skulle jag ha samåkt med en kille till Montreal, men han ställde in i sista stund. Som tur var lyckades jag få tag på en bussbiljett som inte hunnit bli allt för dyr. Så efter några timmars buss kom jag fram till Montreal.

I Montreal var det en väldigt blandning av gammal och modern arkitektur.

Några dagar bjöds det på sol, så när jag inte pluggade så promenerade jag mest omring och upptäckte stan.

Promenerade upp på Mont Royal och såg på utsikten.

Gick i gamla stan.

Hade lunchpaus på gulligt fik.

Gick till The underground city, som är över 33km gångtunnlar och butiker under markplan. Tydligen byggt för att det är så himla varmt på sommaren, och kallt på vintern.

Älskar hur de byggt husen här. Inget är det andra likt, och man har uppenbarligen inte ägnat en tanke på att det ska se enhetligt ut. Och mitt bland alla lägenheter kan man klämma in en kyrka. Gulligt.

Träffade en fransk tjej som visade mig runt The village där jag bodde, och översatta franska menyer. Efter att ha hängt några dagar vinkade vi Hejdå och jag åkte vidare till Ottawa.

Lämnade som sagt Vancouver för att kolla in östkusten. Kom till Quebec city, och där hade de vinter och prick allt var på franska.

Promenerade från Dufferin terrace, och njöt av solen.

Quebec city (provinsen heter också Quebec) är Kanadas näst äldsta stad, och gamla stan är med på Unescos världsarvslista. På grund av att det är en gammal fransk koloni, så ser staden väldigt annorlunda ut än resten av Kanada.

Har ju under dessa månader besökt väldigt många bibliotek eftersom jag pluggar samtidigt. I Quebec fanns bibliotekens bibliotek. I en gammal kyrka. Så mäktig.

Att komma till Quebec city var som att landa mitt i ett winter wonderland, där det var jul överallt.

De hade hyfsat imponerande väggmålningar. Tex denna som föreställer olika historiska personer.

Besökte också ett katt-café, där man kunde sitta och plugga med en gosig katt i knät.

Strosade i butiker där de sålde öl som alla var ett litet konstverk i sig.
Gick på konstgallerier.


Shoppade i jul-butiker, som tydligen är öppen året runt?

Gick på tysk julmarknad, gjorde julkransar på hostelet och drack mulled wine. Så det var helt klart ett jultema på min vecka i Quebec, däremellan skrev jag också lite texter om den postkoloniala feminismen, innan jag tog bussen vidare till Montreal.

Sista dagen i Seattle! Och då bjöds det på sol, till slut.

Har ju snart besökt Kanadas alla bibliotek, men här nöjde jag mig med att beundra arkitekturen från utsidan.

Sen mötte jag upp Wyatt. Fick skriva in mig som gäst, i Amazons ”The Spheres”, där vi åt lunch.

Hade också gärna haft den här arbetsmiljön.

Sen var det dags för mig att ta bussen tillbaka till Kanada. Vi vinkade Hejdå och han lovade att höra av sig nästa gång han kommer till Europa.

Spenderade de sista dagarna i Vancouver med att promenera runt Stanley park och gastown, innan jag sen övergav västkusten för Québec.

Fjärde dagen i Seattle började jag med att gå norrut, till Volunteer park, där bla Bruce Lee ligger begraven.

Kollade in The Space Needle, genom The black sun.

Promenerade till en annan del av stan, medan jag lyssnade på P3 dokumentärer.

Kom fram till Museum of History & Industry, där jag gick omkring i timmar och lärde mig om ursprungsbefolkningen, kolonisering, när staden brann ner (genom någon form av musikalnummer?) och hur delar av staden idag ligger ovanpå den tidigare staden, då man på något sätt ville jämna ut marken.
Sen sms’ade Wyatt ”Kolla solnedgången!”, så fick bråttom därifrån.

Gick med raska raska steg, men hamnade såklart på fel sida av motorvägen.

Men hann preciiiiis fram till Kerry park, där jag kunde se det sista av solen och hur den färgade hela himlen orange och rosa.

Tog sedan en buss som inte åkte dit jag tänk, så hamnade i fel del av stan, men kom till slut fram till baren där jag skulle möta Wyatt. Där drack vi drinkar som alla serverades med nån form av rök, eld, godis eller i märklig glas.

Avslutade kvällen med middag på mexikansk restaurang och pratade om Jeff Bezos, vart vi ska resa härnäst och hur man bäst organiserar sin bokhylla (Wyatt har tagit sin bokhylla till en helt ny nivå, och organiserat den så att varje bok på något sätt hänger ihop med de två böckerna den står emellan. Blev väldigt imponerad).

Dag 3 i USA var måndag, så Wyatt begav sig till jobbet och jag begav mig ut på Seattles gator. Dansade lite lindy och läste visdomar på gatlyktor.

Gick på marknad och åt mac n’ cheese.

Måste säga att Seattle’s turistattraktioner är lite märkliga. En av dem är denna väg med tuggummin..

När Wyatt hade lunch blev jag guidad runt i Amazon’s högkvarter. Fick tyvärr inte veta något om alla musikhemligheter han jobbar med 😦

Promenerade hem i regnet och hade för länge sen gett upp hoppet om att hålla mina skor torra.
Gick till matbutiken och köpte allt som var konstigt, bland annat bakverk i konservburk och godis i form av barn? Värmde fötterna och läste lokaltidningen i väntan på att Wyatt skulle sluta jobbet. Vi åt hamburgare på en restaurang dekorerad med dollarsedlar, och Wyatt visade mig sin favoritgata, där man kunde se alla byggkranar dekorerade med julbelysning och julgranar. Klart slut på dag 3.

Dag 2 i Seattle rivstartade the full american experience med brunch i sportbar. Vi åt olika former av ägg och pratade om amerikans fotboll, idrottsjuridik och hur det är att jobba på Amazon. Sen åkte vi för att titta på The Fremont Troll, som tydligen är en av Seattle’s största turistattraktioner?

Vi åkte vidare till Schilling Cider House för att prova lokal cider och eftersom jag älskar frågesport gjorde jag quiz av provsmakningen. Visade sig att vi var ganska dåliga på att gissa ingredienser i cider.
Vi promenerade vidare i regnet. Wyatt påstod att det var en del av upplevelsen av Seattle eftersom det alltid duggregnar här.

Nästa stopp var lokalt bryggeri, där vi provade olika sorters öl och åt pretzels.

Sen åkte vi till Gas Works Park (där de spelar paint ball i ”Tio orsaker att hata dig”, som ju var en favoritfilm i tonåren). Men det var allt för mörkt för bra bilder, och vi kunde knappt skymta stan på andra sidan på grund av att det var så disigt. Men dagen avslutades fint hemma i hans soffa med indisk hämtmat, lyssnandes igenom hans cd-samling.

När jag tågluffade i Europa förra sommaren träffade jag på två trevliga amerikaner i Berlin på en stadsvandring. Vi hängde bara en dag, men klickade verkligen, och vi har hållit lite sporadisk kontakt sen dess. Så när det var dags för mig att bege mig till andra sidan Atlanten hörde jag av mig till en av dem och sa Hej, jag befinner mig i din del av världen vill du ses? Och det ville han! Som tur är bor han i Seattle, som ligger bara 4h buss från Vancouver.

Så efter att tagit reda på vad som krävs för att ta sig in i USA (Ingenting? Vilket gjorde mig ännu mer nervös), så tog jag bussen till Seattle, och det visade sig att det var lättare att ta sig in i USA än i Kanada? Vid gränskontrollen skämtade de till och med och frågade om jag hade med mig lutfisk? Än så länge stämmer alltså ingenting av det jag hört om USA. Men sen rullar vi över gränsen, och vid vårt första stopp är det första jag ser en man i cowboyhatt, en vapenbutik och den största amerikanska flaggan jag någonsin sett. Och allt är i sin ordning.

Första kvällen åt vi middag på ett heavy metal/fancy cocktail/vegan-ställe, och Wyatt påstod att mer Seattle än såhär blir det inte. Jag hade bett om the full american experience, och han tog sitt uppdrag på fullaste allvar. (Endast minuspoäng då jag beställde en local beer, men fick en alkoholfri öl från Holland..)

Efteråt gick vi ut med hans kompisar och flickvän i Capitol hill, där han bodde. Vi spelade flipperspel och drack söta drinkar. Avslutade kvällen med obligatorisk varmkorv.

Efter Nanaimo, tog jag bussen norrut, till Tofino. Ett litet gulligt, surf/hippesamhälle med ca 2000 invånare.

Var ganska grått när jag var här, men myste omkring i små butiker, strosade på stranden, pluggade på olika caféer och njöt av att ha rummet jag bokat för mig själv några nätter.

Efter några dagar var det dags att ta färjan tillbaka.
Väl tillbaka i Vancouver var hostelet jag bott på innan fullbokat. Men fick ett rum tvärs över gatan, och kunde i princip se in i mitt gamla rum.

Resterande dagar spenderade jag med att plugga och äta olika goda saker. Till exempel sushi (finns väldigt mycket, god och billig sushi här), froot loops och bagels (för inget blir mer nordamerikanskt), och lobsterroll (har alltid velat prova).
Next stop: Seattle!

Från Victoria, åkte jag vidare norrut på Vancouver island, till Nanaimo.

Jag försöker ju berätta om det bästa jag varit med om på varje ställe, men med Nanaimo vet jag ärligt talat inte vad jag ska säga. Det var en väldigt intressant upplevelse. Det börjar med att bussen släpper av mig vid hamnen, så måste gå hela vägen in till stan. Kommer fram till hostelet, där en tonårskille jobbar i receptionen, och är högst irriterad över att jag stör honom med min incheckning. Den första jag möter i mitt rum är en kvinna som klargör att jag inte ska göra mig hemmastadd, eftersom ingen ska sova i våningsängen över henne. Lång historia kort, så får jag inte byta rum och hon är mer än irriterad. Vaknar sen kl06 av att hon snubblar över min väska och kastar in den i väggen som en reaktion på detta, tänder lyset och drar upp gardinerna så alla i rummet vaknar.

Nanaimo fortsätter sedan att bjuda på regn, väldigt religiösa personer som gärna håller långa föreläsningar om Jesus utan att man bett om det, det här var utsikten från mitt rum och inte ens tripadvisor hade några tips på vad man kunde hitta på.
Bokade ett pass på närmsta box, eftersom crossfit alltid är lösningen på alla problem (och för att min största idol Patrick Vellner tränar här). När jag kommer dit visar det sig att det bara är jag som har bokat passet, och passet är en timmes rodd. Vilket är ungefär det värsta jag kan tänka mig. Efteråt missar jag bussen med 1min och får vänta ensam i mörkret i 40 min på nästa.

Hittade en hemsida med turistinformation för Nanaimo, och de tipsade om ”Nanaimo-bar-trail”, som jag antog var nån form av pubcrawl, med lokala barer och bryggerier. Men visade sig att Nanaimo-bar är ett bakverk, och de listar ca 40 platser man kan äta detta bakverk på. Nöjde mig med att prova ett ställe, och det var iaf en god kaka. Det var väl ungefär det bästa som hände på det här stället.

Har försökt leta upp mina finaste bilder, men för det mesta såg det ut såhär↑

MEN, så blir det ibland, och i slutet kunde jag bara skratta åt eländet. Ringde min kompis Nils och hans föräldrar, sen drog jag snabbt vidare till Tofino.