Arjan och jag skulle som sagt med samma flyg till Bali, och jag köpte finfrukost till oss för mina sista australienska dollar (Nej, vi drack inte öl till frukost. Bilden är från lunchen senare på dagen) Väl framme fick han lösa ut mig, då mitt kort inte fungerade, och jag skulle med en taxi åt ett annat håll. Vi vinkade Hejdå, och jag åkte till Uluwatu, för att möta upp min gymnasiebästis Julia, som jag inte sett på fem år.
De första dagarna blev det tydligen inte en enda bild? Vi var väl fullt upptagna med att ta igen de senaste fem åren. Vi badade, surfade (eller försökte), hängde med hennes nya vän Ben och var på reggaekonsert på stranden.
Sen skulle vi vidare till Ubud. På grund av ett liiiitet missförstånd, hamnade vi på andra sidan ön, då Julia råkat boka ett hotell där istället. Så under några timmar bodde vi med den här utsikten, innan vi lyckats krångla oss vidare.
Väl framme på rätt plats promenerade vi runt på gatorna, åt god mat, yogade (mest Julia då..) och somnade till ljudet av geckos.
Brisbane
Nu hade jag kommit fram till mitt sista stopp i Australien, Brisbane. Här hade jag hunnit bli ganska trött på backpackandet, speciellt nu i slutet då jag reste så snabbt, så varje dag skulle man lära känna nya människor för att ha någon att prata med. ”Hey, where are you from? Where have you been? Where are you going?” Orkade inte höra en enda reseberättelse till från Australiens östkust. Åt min middag i form av en trekantsmacka i sängen för att slippa folk.
Dagen efter var det någon vid frukosten som frågade om jag skulle med på den guidade stadsvandringen, så jag hängde på den söta lilla pensionären som guidade turister genom stan på sin fritid. Och spenderade sen hela eftermiddagen med att småprata om resmål och språk.
Efter stadsvandringen gick vi hem och bytte till torra kläder, och jag och ett par killar gick på konstutställning, då det var det enda vi var sugna på i regnovädret.
Sen var jag tydligen inte så trött på människor och kallprat längre, för på kvällen hängde jag på hostelets pubcrawl, och spenderade hela natten med att leka lekar och dansa. Och det är ju ändå det jag tycker är allra roligast.
Träffade ytterligare en fin nederländare, som jag tog med ut på tur. Denna vandringsled var väl inte riktigt vad jag hoppats på, men vi fick i alla fall se små babykängurus.
När vi kom tillbaka var det någon som frågade om vi ville med på jazzklubb, och det ville vi såklart. Så vi tog båten längs med floden, snackade till oss grupp/studentrabatt, ramlade in bland alla kostymer och champagneglas, och blev tillsagda för att vi pratade för mycket. Jag konstaterar att jag måste börja dansa swing, sen åker vi hem och sover ett par timmar, innan jag och nederländaren tar bussen 4am, då det visar sig att vi ska med samma flyg till Bali.
Surfers Paradise
Efter att ha spenderat några dagar i ganska små, sömniga samhällen, hade jag nu kommit fram till Australiens Miami. Där skyskraporna trängs längs med vattnet, och man hör ljudet av trafik och vägarbeten, istället för vågskvalp när man ligger på stranden.
Det var lågsäsong och inte heller här så bra väder, så gjorde inte så mycket mer än att promenera runt, shoppa lite och avnjuta en liten stunds sol på stranden. Helt perfekt med andra ord.
Byron Bay
Efter att ha stannat en natt extra i Coffs Harbour, åkte jag tillsammans med tjejen ifrån Nederländerna, till Byron Bay. Där hamnade vi i olika rum; jag, ensam i ett rum med 6 bäddar, och hon tillsammans med en tysk tjej, som vi hängde med under tiden vi var där.
Det regnade den mesta av tiden, och efter att ha gjort ett misslyckat försök, tog jag mig tillslut ut till den lilla fyren på udden, hyfsat torr. Fick också se delfiner som simmade förbi. Tänk om 12-åriga jag (vars drömyrke var delfinskötare) visste att jag en dag skulle stå vid Australiens kust och se vilda delfiner.
Resten av tiden spenderade vi med att gå i små hippiebutiker, dricka öl och dansa. Sen vinkade jag av mina nyfunna vänner och tog bussen till The Gold Coast.
Coffs Harbour
Efter Sydney hade jag bokat en Greyhoundbuss norrut. På busshållplatsen träffar jag en gullig tjej från Nederländerna, som är den enda förutom jag som inte åker direkt till Byron bay, utan stannar i Coffs Harbour. Det visar sig sen att vi ska till samma hostel, och får samma rum.
Det är ett litet samhälle, och det finns inte jättemycket att göra, men valsäsongen har precis börjat, så jag promenerar ner till hamnen och ut på ett litet naturreservat. Där träffar jag en jättetrevlig lokalbo som visar mitt otränade öga, vart valarna simmar förbi. Även om det är på långt håll, så är det häftigt att se.
Det fanns en liten vandringsled, med mestadels mangroveskog, som jag promenerade på.
Och en botanisk trädgård, där jag tog ett snabbt stopp efter att ha läst Lonely planet på biblioteket och varit på en utställning om Captain Cook.
Fick ett mail mitt i natten (vilket såklart ingen läste), att morgonbussen var inställd, så blev kvar en dag till. Det regnade hela dagen, så det enda som hände var att vi åkte och tittade på när de skulle hjälpa en 8 meter valbebis, som hade strandat 😦
Sista dagen i Sydney
Min sista dag i Sydney spenderades som de flesta andra dagar, med promenad. Gick först till Hyde Park, där det precis som på alla andra ställen fanns ett Anzac War Memorial (ett monument till minne av de australiensare som stupade i Europa under första världskrget). Har varit inne i så många, så nöjde mig med att titta på utsikten ifrån detta.
Efter att ha promenerat runt området Woolloomooloo, och unga killar ropat ”Välkommen till Australien!” efter mig (misstänker att det var mina vandringskängor, kamera och ryggsäck som avslöjade mig) så tog jag en fikapaus.
Jag promenerade in i botaniska trädgården, och trängdes under ett träd tillsammans med några joggare, när det plötsligt kom en störtskur. Det blev uppehåll och jag gick vidare till Mrs Macquarie’s chair, för att ta bilder av operahuset med alla turister.
Tittade på papegojor och gömde mig under ormbunkar när det kom ytterligare en skur.
Var på väg att låta regnet besegra mig, men var väldigt sugen på att gå upp på Sydney Harbour Bridge, så jag kämpade vidare, och snart tittade solen fram igen. Väl där uppe, var jag plötsligt livrädd. Försökte påminna min hjärna om att jag faktiskt kastat mig ut för mycket högre höjder, men tydligen kändes denna extremt stabila konstruktion mycket mer osäker? Häftigt att få se i alla fall.
På kvällen packade jag ihop min ryggsäck och tog nattbussen norrut, för nya äventyr.
The Blue Mountains
(Uppdateringarna går lite halvsegt nu, eftersom jag lägger all min tid på att leka krokodil, bygga lego, byta blöja och spela fotboll med små personer som har lika dålig bollkontroll som jag. Men det kommer, håll ut.)
Min tredje dag i Sydney, hade minst risk för regn, därför bestämde jag mig för att åka till De blå bergens nationalpark. Jag gick upp tidigt och tog tåget ett par timmar västerut, där jag kom fram till en mysig liten stad, som precis höll på att vakna. Därifrån kunde jag gå till nationalparken, och kom dit i god till innan alla asiatiska turister.
De tre systrarna, som enligt aboriginsk legend (väldigt kortfattat), blev kära i tre bröder från en annan stam, som de därför inte fick gifta sig med. Bröderna ställde till med bråk, en medicinman förvandlade systrarna till sten, för att skydda dem, men dog under striden, och kunde därför inte förvandla tillbaka dem.
Efter att ha promenerat runt där ett tag, sett morgondimman lätta och ätit crepes, tog jag en buss och ett tåg till ett annat litet samhälle, där man kom in i en annan del av nationalparken.
Här tog Australien mig verkligen med storm. Så otroligt häftigt. Efter att jag släppt rädslan över att gå vilse, alla djur som kan döda mig och att vandringsleden började på ett litet klippblock, så kunde jag njuta av så fantastisk natur.
Har egentligen inte så mycket mer att säga, utan bilderna får tala för sig själva. Var så lycklig där. Och ännu lyckligare att jag lyckades ta mig hem utan att gå vilse.
