Arthur’s Pass

-IMG_5044-DSC_0761-DSC_0762-DSC_0771-IMG_5047-DSC_078917202764_10211249289083229_3966806446523933855_n
Resan börjar lida mot sitt slut, och vi har börjat köra norrut, tillbaka mot Wellington. Men först stannar vi i Arthur’s pass, och jag har nu åkt den vackra, men väldigt åksjukeframkallande vägen, kanske fyra gånger? Dock första gången som jag klättrat upp 1833m till Avalanche Peak. Som tumregel kan man ha, att ju jobbigare det är att ta sig upp, desto vackrare utsikt. Boy, om vi svor mycket på vägen upp (i alla fall jag, i mitt huvud) Men det är ju alltid värt det när man väl kommer upp. IMG_5061
Efter att ha lunchat med en sällskapssjuk Kea, klättrar vi ner igen och kör till Greymouth där vi spenderar natten. Den här svärmorsdrömmen väcks med sång och tårta, och tillsammans med en liftare beger vi oss mot Picton. Sista natten med gänget spenderas med mer födelsedagsfirande, och dagen efter kramas vi Hejdå vid färjan. Killarna åker tillbaka till Wellington, och jag tar bussen till Blenheim för att spendera ett dygn med regn, Latin party och min vän Lea.

Som tur är, slutar inte sagan här, utan vi har återförenats i Wellington, otippat i Tongariro och planerar även att ses igen i Auckland. Är så tacksam att jag fick chansen att resa med dessa härliga personer (Inte bara för att de har en bil och är bra turistguider). För vi har haft så himla roligt ihop och ensam är sällan stark ❤

We hike in Arthur’s pass, celebrate Andries’s birthday, and drive back to Picton where we say Goodbye. The boys go to Wellington, and I go to Blenheim to see my friend Lea. We have a reunion in Wellington, then we live happily ever after. The End. 

Franz Joseph and Fox glacier

-DSC_0745collage14-DSC_0748collage15
Jag har tydligen lagt mig till med en rädsla för hängbroar (ändå rimligt?) och tyvärr finns det väldigt många sånna här. Andries förevigar mitt mod.
-DSC_0755Vårt nästa stopp var att titta på glaciärer. Valle valde att kosta på sig en helikopter, medan vi vanliga dödliga med begränsad budget snällt fick gå/klättra i några timmar för att se. Sorgligt att se hur snabbt den försvinner, vilket till största sannolikhet beror på global uppvärmning 😦

Valle casually takes a helicopter to the top of the glacier, and the rest of us walk. It’s impressive but at the same time sad, to see how fast it retreat due to global warming.. 

Iskalla sjöar och vackra utsikter

-DSC_0698-IMG_5026-DSC_0699
Efter Mt Cook spenderade vi massa timmar i bilen, sen kom vi fram till det här drömmiga. Lake Pukaki, som har sådär orimligt turkost vatten. Medan chauffören tog en välförtjänt tupplur, så tog vi ett (väldigt snabbt) dopp i det iskalla vattnet och låg på klipporna och torkade i solen.
-IMG_5031
Vi körde vidare till Lake Tekapo..
-DSC_0701
..Och Church of the good shepherd.
-DSC_0705-DSC_0709
Vi slog läger vid lake McGregor, och väntade alldeles för länge med middagen, så vi fick sitta i mörkret och famla efter jordnötssmör och brödskivor.
collage12-DSC_0719
Dagen efter gjorde vi de vi gör bäst; letar upp en fin utsikt att beundra. Denna gången vid University of Canterbury Mt John Observatory.
-DSC_0736
Vi letar upp ännu en vandringsled, går nästan vilse, och kör sen vidare till nya vackra platser.

We visit lake Pukaki, Lake Tekapo, Church of the good shepherd, Lake McGregor and University of Canterbury Mt John Observatory. 

Mt Cook national park

-DSC_0646
När vi kände oss klara med Dunedin, drog vi tillbaka till västkusten. Jag satt i baksätet och njöt av utsikten (Inte bara de två stiliga herrarna då)
-DSC_0643
Men alltså.. ⇑
17103822_10211249151679794_819216433252066826_n
Valle stod för panorama-selfies
-DSC_0648-DSC_0649-DSC_0655
Vi hade alltså kommit fram till Mt Cook’s nationalpark.
-DSC_0673
Kan man få somna med den här utsikten varje natt, ja tack.
-IMG_5018
Mt Cook är Nya Zeelands högsta berg (3724m), och inget man bestiger bara sådär. Så vi nöjde oss med 2200 trappsteg en bit därifrån, för att få en fin utsikt. -DSC_0684
Vi fick kämpa för att inte blåsa bort.
-DSC_0675
Och satt o lyssnade när det brakade till och stora snö/isblock rasade ner.
-DSC_0679-IMG_5025
Varsågod att använd till valfri reklamkampanj.
-IMG_5019collage11-IMG_5022

Pictures from Mt Cook national park. 

Slow; Penguins crossing

-DSC_0586-DSC_0584
Första gången vi åkte förbi Cathedral cave kom vi när det var högvatten, och då går det inte att gå in. Så efter att ha varit en vända i Dunedin för att fixa mobiler, sova i riktiga sängar osv, så åkte vi tillbaka.
-DSC_0588
Går inte att inte bli en klyscha och imponeras av vad naturen skapar.
-DSC_0597
Härligt väder som ni ser. Vi har hittills haft väldig tur med vädret, men nu vart vi ganska blöta trots lågvatten.
-DSC_0601-DSC_0610
Turistandet fortsatte och vi åkte för att titta på några stenar som Valle ville fotografera (tillsammans med 823692 asiater)
-DSC_0611
Hobbyfotograferna tröttnade snabbast, och övergick till att ta selfies istället.
-DSC_0615-DSC_0623collage13
Och till slut! Efter timmar av letande och väntan (jag har nog snart mina 10 000 timmar vid sidan av diverse fotbollsplaner, så jag börjar bli bra på det här med att sitta o huttra på en bänk) fick vi till sist se en pingvin, och alla kunde åka hem glada och nöjda.

We became tourists 2.0; visited the Cathedral cave, took pictures of stones and spend hours waiting for penguins. 

Sjölejon, kinderägg och jakten på soluppgångar.

-DSC_0500
Vår väg mot Dunedin var såklart lika drömmig som alltid.
-DSC_0504-DSC_0531
Vi stannade vi ännu en strand för att leta efter pingviner, men allt vi hittade var poserande sjölejon.
-DSC_0532
Andries tröttnade snart och började istället inspektera diverse grejer havet lämnat kvar.
-DSC_0537-DSC_0539
Vi åkte vidare till Tunnel beach. Ja, ni gissade helt rätt, man fick gå igenom en liten tunnel för att komma till stranden.
-DSC_0555
Vi hittade en mysig camping, lagade pasta med tonfisk på vårt lilla gasolkök, och jag fick ett kinderägg som förstapris för att jag överlevt ännu en pms.
-DSC_0564-DSC_0566
Vi gick upp mitt i natten (kändes det som) för att åka till Nugget point lighthouse. Ännu en plats för den perfekta soluppgången. Andries och jag satt och slumrade i bilen medan Valle riggade utrustning. Det var helmulet och man såg inte solen över huvud taget :))) Bättre lycka nästa gång.


On our way to Dunedin. Pretty views, sealions, tunnel beach and Nugget point lighthouse. 

Mot Dunedin

-DSC_0422collage9-DSC_0455collage10-DSC_0472-DSC_0474-DSC_0477

Efter att ha lämnat Queenstown en andra gång, så åkte vi söderut mot Invercargill. Skulle inte rekommendera någon att spendera någon längre tid där, men vi stannade över natten för att fixa bilens airbags (efter att kommit först på plats till en trafikolycka var vi väldigt måna om att fixa dem snabbt som attan). Vi körde längst med kusten mot Dunedin och turistade vid Nya Zeelands enda slott, och stannade vid prick varje strand i jakt på pingviner (Andries) och fotomöjligheter (Valle). Ska väl erkännas att jag inte har stenkoll på exakt vart vi var hela tiden, då det var mitt under brinnande pms, så jag satt mest i baksätet och grinade, och kravlade mig bara ur bilen för att ta några bilder, och sen tillbaka in under en filt igen. Livet.

 

We drove from Queenstown along the coast, to Dunedin. We stopped at the only castle in New Zealand, and at every single beach along the way to look for penguins (Andries) and good pictures (Valle).